Hur skapar vi alibin för interaction och möten?

I höstas åkte en del av oss till konferensen Alibis for interaction i Landskrona. Det var en brokig samling professioner som samlats kring ämnet ”participatory design”. Hur gör man när man designar för en viss upplevelse, utifrån specifika sociala och kulturella förutsättningar. Vilka perspektiv tar man hänsyn till när vi utformar vår verksamhet i biblioteksrummet? Johanna Koljonen inledde konferensen med en intressant föreläsning om den ”magiska cirkeln”. När vi designar upplevelser, menar hon måste vi förstå varje kontext för sig. Vi kan inte utgå från vad vi tror är normalt uppträdande. Varje social kontext har sina egna regler. En upplevelse i tid inbegriper ett narrativ, en berättelse med en början och ett slut,  med deltagaren som sin egen historieberättare. Det underlättar om vi förstår historien när vi designar, exempelvis för en upplevelse på biblioteket. Vi vill engagera, inspirera och i vissa fall förändra. Man kan upplevelsen som en ritual, som ofta skiljer sig från traditionen. Inom den magisk cirkeln som berättelsen omges av lyder andra regler och andra förväntningar, roller och hierarkier. Motsatsen är tradition, kultur, förutfattade meningar, fördomar. Med bra deltagande design kan vi skapa ”magiska rum” där andra sociala spelregler gäller. Man kan styra människor i en viss riktning genom att skapa förutsättningar som tillåter människor att bryta invanda mönster. Det blir intressant  att tänka på detta i relation till biblioteksverksamhet. Vilka gamla traditionella mönster är det vi vill bort från och hur skapar vi engagerande platser som är relevanta för många, även den ovana biblioteksbesökaren undrar jag? Koljonen påminner om en del frågeställningar som är bra att ha med sig när vi designar för upplevelsen.

IMG_0243

Alabis

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Katti Hoflin pratar i sin, roliga och mycket intressanta föreläsning, om hur de gjorde och tänkte när hon ledde arbetet med att designa TioTretton, avdelningen för barn 10-13 år på Stockholms Stadsbibliotek.  Hon ville ge barnen makten att skapa en plats som tillhörde dem; som var deras egen. Hon ville att de skulle kunna vara med och påverka hela vägen, ända fram till beslutet om vem som skulle anställas. Högst på listan fanns önskemål som att det måste vara personer som är öppna och toleranta; de ville ha någon man kan hänga med som arbetade där. Bemötandet är tydligen viktigt i alla lägen. Det visade sig dock att invanda maktbalanser var väldigt svåra att komma åt; att förändra. Att få vuxna, om än extremt välvilliga, att släppa ifrån sig makt till barnen var inte det lättaste, menar Hoflin.

Att ha perspektiv på sitt målgruppsarbete är an annan intressant aspekt att ha med sig. Kanske är det nyttigt att definiera andra målgrupper än de vi är vana vid? Som Hoflin påminner oss om, man kan designa för grupper som 1. behöver avkoppling. 2. behöver få mer energi. 3. grupper som behöver intellektuell stimulan. Inte helt ointressanta perspektiv att ta i beaktanda, i tider av strukturella förändringar

KattiHoflin_Foto_Per_Kristianssen-e1427990467412

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s