Lilla Slottet besöker Litteralund!

Förra veckan ägde Sveriges största festival för barn och ungdomslitteratur rum; Litteralund. Syftet med festivalen är att stimulera och inspirera barn till språket, läsning, skrivande och skapande. Berättandet går som en röd tråd genom varje arrangemang, eftersom alla har en berättelse att förmedla och eftersom allas berättelser behöver spridas och tillgängliggöras. Spår som känns mer än bekanta för alla som har inblick i Lilla Slottets tankar och arbetssätt!

Under två dagar fick vi chansen att lyssna till intressanta samtal med författare och illustratörer, delta i workshops och träffa kollegor från barnlitteraturvärlden. Jag besökte Litteralund den andra dagen, på fredagen. Inledningsvis fick vi höra Alma-juryns motivering till årets vinnare av Alma-priset. Priset gick i år till den sydafrikanska läsfrämjande organisationen Praesa. Grundaren till Praesa förstod tidigt vikten av mångspråkighet för språkutvecklingen, och började därför arbeta för att ha detta i skolutbildningen. Han insåg också att de rätta förutsättningarna måste finnas för att det ska vara möjligt att genomföra en förändring. Praesa har startat en mängd olika projekt och läsfrämjande verksamheter som exempelvis läskampanjer och läsklubbar. En viktig grundtanke som genomsyrar organisationen är vikten av nöjesläsning. Litteraturen är en enorm tillgång och vi behöver bli bättre på att se bortom nyttotänkandet. Ett annat spår som också är viktigt för Praesa är deras sätt att arbeta långsiktigt med större kontinuitet och djupare förankring.

Resten av dagen blev det spännande författarsamtal. Höjdpunkterna var bl a när den för mig tidigare ganska anonyma men väldigt produktiva Lilian Brøgger pratade om sin produktion. Bland annat arbetar hon med ett projekt som ska resultera i 8 band och tusen och en berättelser och beräknas ta 25 år att färdigställa (!). Berättelserna har ingen början och inget slut utan kan ses som ett slags byggklossar. Texterna är skrivna av Louis Jensen och Brøgger har gjort de suggestiva och fantasifulla illustrationerna.

En annan barnboksskapare som var intressant att lyssna till var den engelska författaren David Almond, känd för sina vackra men också mörka och mystiska böcker för de något äldre barnen. Genomgående i Almonds författarskap är att han inte värjer för det svåra, våld är ofta närvarande, eftersom han ser det som ett sätt att lära känna det vi är rädda för. Almond skriver mycket om vår strävan efter att bli något mer än det vi är.

Ett tredje samtal som kommer att finnas kvar i minnet var Cornelia Funke som pratade med Lotta Olsson om sitt författarskap. En mycket produktiv författare, som oftast skriver om fantastiska världar. Men hon har ändå en stor fascination för den här världen och allt vad den innehåller, hon menar att vi måste fly från den för att kunna betrakta den utifrån med andra ögon. Funke intresserar sig mycket för hur vi kan skapa en universell, mänsklig gemenskap, samtidigt som vi bibehåller de nationella identiteterna. Ett återkommande tema i hennes böcker är drakar, som hon ser som ett uttryck för naturen.  Intressant att höra var att hon såg en tydlig skillnad mellan hur de skildras i Europa (som något ont, något som vill erövra) och hur de skildras i Asien (där de ses som något som är på samma sida som det goda). Funke visar i sina böcker att hon tror på styrkan i att samarbeta, vänskapens makt. I motsats till den ensamma hjälten så tror hon på att det är i gemenskapen som vi lär oss att förstå varann och vikten av det.

Dagen var inspirerande och jag gick hem fullproppad med en massa tips på böcker som jag måste läsa!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s