Delaktighetsgruppen rapporterar

älsklingshyllan

Vad hittar vi på i Delaktighetsgruppen (en av de fyra grupper som sattes igång i höstas)? Jodå, vi jobbar på, med lite olika spår. Vårt övergripande uppdrag är att titta på hur vi ska arbeta för att få alla barn att känna sig delaktiga på den nya barnavdelningen. Nu har vi alla fullt fokus på att lyssna in och vidareutveckla barns tankar och ideér. Det ska vi fortsätta att göra. Delaktighet är enligt Barnkonventionens paragraf 12, en av barns tre  grundläggande rättigheter. Rätten att göra sin röst hörd i allt som angår dem. Word!

Det ni kunnat läsa om gruppen så här långt finns här 21 oktober och här den 23 oktober.

Våra följeforskare, Barbro Johansson och Frances Hultgren från Göteborgs universitet och Borås högskola, har också presenterat sig och sitt uppdrag här den 12 december.

Barbro och Frances kom på ett första besök i december och gav en föreläsning för hela arbetsgruppen och  kolleger från stadsdelarna om barns delaktighet med utgångspunkt i deras tidigare följeforskningsprojekt KUMBA. Denna föreläsningen var på många sätt en ögonöppnare och en bra utgångspunkt för vidare arbete.

Vi i gruppen började vårt arbete med att göra en kartläggning över hur det ser ut just nu. Vi valde att koncentrera oss på det ” vardagliga arbetet” och främst på avdelningen för de yngre barnen, det som ska byggas om och går under arbetsnamnet ”Lilla Slottet”. Vi tittade på hur det ser ut med delaktigheten i rummet, vårt sätt att möblera, organisera och köpa in medier, teknik, bemötande, program  m m . Kan barnen och deras vuxna göra skillnad och vet de isåfall om det?

Hur vi tänker kring barns delaktighet:

  • Att barn och deras vuxna  har möjlighet att påverka vår verksamhet på olika sätt.
  • Att vi tar deras åsikter och förslag på allvar och låter dessa avspegla sig i det vi gör.
  • Att de som besöker oss gör och får göra avtryck
  • Att delaktighet är ett förhållningssätt.
  • Att delaktighet handlar om att lyssna, visa respekt, inkludera och kommunicera

Utdrag ur kommentarer till kartläggningen:

“Gröna Mattan är ett bra exempel på en yta som går att förändra eftersom våra boktråg är på hjul. Vi kan experimentera med att flytta dem för att skapa skillnad mellan mer slutet, mer öppet. Vi ser direkt att det får betydelse för hur besökare använder platsen. Mer plats och så har man vuxna som kan ligga ner raklånga med sina barn. Det blir plats för möten och samlingarna , både organiserade av tex förskolepedagoger men också att det blir spontana möten mellan vuxna och barn. Det finns en del kuddar och mindre möbler som barnen kan flytta runt, vi ser hela tiden hur dessa används för att bygga kojor och annat. Ett bord kan bli ett hus, en läsfåtölj kan packas in, runda äpplekuddarna kan bli trampstenar i en stig. Böckerna är ju definitivt flyttbara och rör sig ständigt. För att de blir lästa men också ibland som inredningsdetaljer. Det är en bra idé att ha flyttbara föremål som barnen kan använda. De verkar vara bäst när dessa kan förvandlas till det en vill.”

Förutom kartläggningen ansvarar gruppen under våren för forskningsbokcirkeln samt att hålla utkik efter intressanta föreläsare och annat som kan inspirera vidare i detta arbete.

För att förstå vad som fungerar är det viktigt att vi på olika sätt testar att lyfta fram möjligheten till delaktighet. Lyssna in och förändra i rummet och vårt sätt att mötas för att se vad som händer. Små barn läser inte dokument, de läser av rummet, människorna och det som sker omkring dem.

Ett exempel på ett sådant pågående test i rummet är vår “Älsklingshylla” som syftade till att ge barnen en chans att tipsa varandra om bra böcker, spel och filmer. Från att den huserat på en list, högt över barnens huvud har den nu fått flytta ner på golvet, två scenkuber blir till ett bord som även de allra minsta kan nå och resa sig upp med hjälp av. Vi hade använt denna  lösning för en bokutställningen i samband med Almapriset och sett hur många som stannat och tittat när böckerna befann sig i perfekt höjd för alla. Den ursprungliga hyllans placering gjorde att den behövde administreras av oss som personal. Så vi fick idén att undersöka vad som skulle hända om vi istället flyttade ner och ställde fram pennor och hjärtformade post-itlappar på bordet. Hur skulle barnen komma att använda denna möjlighet? Vi inspirerades av vår “Namn-tavla” här som har blivit ett självgående och självklart inslag. Ett sätt för barnen att direkt göra ett synligt avtryck.

älsklingshyllan 2.0

Hur blev det? De hjärtformade lapparna lockade så klart och en del böcker blev rejält dekorerade. Vi såg också hur några av barnen samtalade kring vilka de kände igen, hade läst, istället för att lägga egna böcker på bordet,  istället “röstade” med hjärtan på andras tips. Det hade vi inte kunnat räkna ut utan att testa. För att spara barnens bästa tips fotograferar vi med jämna mellanrum av utställningen och skriver ut bilden och sätter upp intill bordet. Någon gång lägger vi även bilderna på Instagram. Kommer intresset att hålla i sig? Är detta något barnen vill fortsätta med eller är det ett vuxenpåfund? Vi håller koll och lyssnar in.

För att speeda upp testandet har vi nu slagit oss samman med gruppen för bemötande och experiment. Några av oss fortsätter pröva nya sätt till delaktighet i rummet.   Det andra fokusområdet blir inköp. På vilket sätt gör vi det tydligt att barnen kan påverka vad vi köper in? Hur gör vi med besökare som själv inte kan läsa? Garaget har testat lite olika varianter kring detta. Vi tittar på hur vi kan inspireras av dessa och egna ideér. Vi återkommer med rapport här på bloggen.

Annonser

Mer från programbeskrivningen!

NU är det dags för er att få se lite fler skisser. Först ut är Grottan som är ersättare för vår befintliga sagogrotta. Den nuvarande är och har alltid varit en mycket populär del av barnavdelningen. Många vuxna besökare minns den från sin barndom och barnen uppskattar den verkligen. Vi i personalen tycker också väldigt mycket om den, men vi ser också att den tar väldigt mycket plats i lokalen samtidigt som den ofta står oanvänd. Vi har därför funderat mycket på lösningar, men i dialogerna med barnen förra året presenterade barnen omedvetet en lösning. Hélen Phan och Erika Lindmark, från barnkulturdesignutbildningen på HDK, som hjälpte oss med våra workshops lade märke till att barnen såg olika på vår sagogrotta beroende på vilken dörr de tog. När de gick in genom personaldörren blev Sagogrottan bara ett vanligt rum, men när de blev insläppta via den ”magiska” ingången blev rummet ett helt annat för barnen. Då föddes idén om ett rum som till vardags är ett mysig plats för läsning men som också kan förvandlas till ett magiskt Sagoland genom att den den vanliga dörren (nr 9 på bilden) stängs och barnen istället går in genom en hemlig dörr (nr 2 på bilden). grottan Arkitekterna kom på att man kunde öppna upp väggen in till vårt förråd och där placera en liten dörr vilket vi hoppas kommer ge barnen en liten Narnia-känsla. När man kommer in i rummet via den hemliga dörren är rummet ett annat. Med hjälp av redskapet Storypallett kan man ljus – och ljudsätta rummet och skapa olika atmosfärer. Det finns även dold förvaring för rekvisita i sittmöbeln (nr 3 på bilden) Det andra rummet som vi vill visa er är verkstaden, eller Regnbågen som den kallas. regnbågen Färgskalan i Regnbågen är en mild, lite pastelligare version av regnbågsfärgerna eftersom vi vill att barnens skapelser, som säkert kommer vara färgstarka, ska komma till sin rätt. Regnbågen är tänkt att både vara en analog Skaparverkstad (med färg, klister, paljetter etc) och en Skaparverkstad 2.0 som är digital. Här finns en green screen för filmproduktion, en scen för framträdanden, spelmöjligheter och en stop-motion-maskin. Det är möjligt att dela av och även mörklägga lokalen i olika zoner med hjälp av draperier. En annan viktig nyhet är prepp-rummet som våra kulturpedagoger länge längtat efter. Nu kommer det finnas närhet till vaskar för såväl personal som besökare. Dessutom gott om plats för förvaring och en tvättmaskin! När vi nästa gång berättar om programbeskrivningen kommer vi att titta på ingången till barnavdelningen och hur vi tänkt att man redan i kapprummet ska känna sig välkommen. Missa inte det!

Lilla Slottet besöker Litteralund!

Förra veckan ägde Sveriges största festival för barn och ungdomslitteratur rum; Litteralund. Syftet med festivalen är att stimulera och inspirera barn till språket, läsning, skrivande och skapande. Berättandet går som en röd tråd genom varje arrangemang, eftersom alla har en berättelse att förmedla och eftersom allas berättelser behöver spridas och tillgängliggöras. Spår som känns mer än bekanta för alla som har inblick i Lilla Slottets tankar och arbetssätt!

Under två dagar fick vi chansen att lyssna till intressanta samtal med författare och illustratörer, delta i workshops och träffa kollegor från barnlitteraturvärlden. Jag besökte Litteralund den andra dagen, på fredagen. Inledningsvis fick vi höra Alma-juryns motivering till årets vinnare av Alma-priset. Priset gick i år till den sydafrikanska läsfrämjande organisationen Praesa. Grundaren till Praesa förstod tidigt vikten av mångspråkighet för språkutvecklingen, och började därför arbeta för att ha detta i skolutbildningen. Han insåg också att de rätta förutsättningarna måste finnas för att det ska vara möjligt att genomföra en förändring. Praesa har startat en mängd olika projekt och läsfrämjande verksamheter som exempelvis läskampanjer och läsklubbar. En viktig grundtanke som genomsyrar organisationen är vikten av nöjesläsning. Litteraturen är en enorm tillgång och vi behöver bli bättre på att se bortom nyttotänkandet. Ett annat spår som också är viktigt för Praesa är deras sätt att arbeta långsiktigt med större kontinuitet och djupare förankring.

Resten av dagen blev det spännande författarsamtal. Höjdpunkterna var bl a när den för mig tidigare ganska anonyma men väldigt produktiva Lilian Brøgger pratade om sin produktion. Bland annat arbetar hon med ett projekt som ska resultera i 8 band och tusen och en berättelser och beräknas ta 25 år att färdigställa (!). Berättelserna har ingen början och inget slut utan kan ses som ett slags byggklossar. Texterna är skrivna av Louis Jensen och Brøgger har gjort de suggestiva och fantasifulla illustrationerna.

En annan barnboksskapare som var intressant att lyssna till var den engelska författaren David Almond, känd för sina vackra men också mörka och mystiska böcker för de något äldre barnen. Genomgående i Almonds författarskap är att han inte värjer för det svåra, våld är ofta närvarande, eftersom han ser det som ett sätt att lära känna det vi är rädda för. Almond skriver mycket om vår strävan efter att bli något mer än det vi är.

Ett tredje samtal som kommer att finnas kvar i minnet var Cornelia Funke som pratade med Lotta Olsson om sitt författarskap. En mycket produktiv författare, som oftast skriver om fantastiska världar. Men hon har ändå en stor fascination för den här världen och allt vad den innehåller, hon menar att vi måste fly från den för att kunna betrakta den utifrån med andra ögon. Funke intresserar sig mycket för hur vi kan skapa en universell, mänsklig gemenskap, samtidigt som vi bibehåller de nationella identiteterna. Ett återkommande tema i hennes böcker är drakar, som hon ser som ett uttryck för naturen.  Intressant att höra var att hon såg en tydlig skillnad mellan hur de skildras i Europa (som något ont, något som vill erövra) och hur de skildras i Asien (där de ses som något som är på samma sida som det goda). Funke visar i sina böcker att hon tror på styrkan i att samarbeta, vänskapens makt. I motsats till den ensamma hjälten så tror hon på att det är i gemenskapen som vi lär oss att förstå varann och vikten av det.

Dagen var inspirerande och jag gick hem fullproppad med en massa tips på böcker som jag måste läsa!

Nedslag i programbeskrivningen

Under de senaste veckorna har vi i projektgruppen hållit ett par informationsmöten för intresserade kollegor och berättat och visat delar av programbeskrivningen. Vi tänkte därför även ge er en kortversion och några smakprov.

I arbetet med den rumsliga utformningen har ett antal ledord vuxit fram:

  • Barns olika åldrar – en 1-åring har andra behov än en 8 åring. Vi har därför arbetat med olika zoner för de olika åldergrupperna men som ändå ska flyta ihop så att barnen lätt ska kunna gå mellan dem. Vi vill även underlätta för familjer med barn i olika åldrar att hålla ihop.
  • Den utforskande leken – forskningen visar att barn lär sig genom att leka. Det har därför varit viktigt för oss att ta in aspekter i rummet som uppmuntrar till lek, men med fokus på den utforskande leken.
  • Flexibilitet – eftersom behoven förändras måste även rummet vara föränderligt.
  • Tillgänglighet – det har varit viktigt för oss att skapa en miljö med låga trösklar som är tillåtande och som gör att alla barn känner sig välkomna. Vi vill locka nya grupper som inte redan funnit oss
  • Barns delaktighet – precis som vi arbetat med att invoövera barnen under uppbyggandet av barnavdelningen så kommer vi att fortsätta med detta och på så sätt skapa nya arbetssätt.
  • Miljöaspekten – Eftersom detta är en miljö för barn är det extra viktigt att bygga med giftfria material som är hållbara och miljövänliga.
  • Berättandet i centrum – berättande en är en röd tråd som löper genom rummet. Det går igen i våra digitala lösningar och i den fysiska miljönBarnens olika åldrar –

Berättelsen går även in i den storyn som skapats kring Lilla Slottet om platsen, de olika rummen och deras verksamheter. Storyn är ett ramverk som utöver att vara bas för utformningen och navigationen i den fysiska miljön också är tänkt att understödja marknadsföring och stötta personalen i deras dagliga verksamhet

I takt med att programbeskrivningen vuxit fram har även själva storyn utvecklats. Berättelsen om Lilla Slottet har renodlats och justerats för att fungera med den nya rumsdispositionen:

Genom en hemlig slottstunnel kan magiska barn ta sig in i barnbiblioteket Lilla Slottet. Lilla Slottet är en värld i rörelse med liv, historier och lugna vrån. Miljöerna, stämningarna och platserna knyter an till naturen och dygnet. Följ med in på stigen i den lummiga Bokskogen där böcker, filmer och spel aldrig tar slut. I Skuggan kan du gömma dig i ett av tornen– här är det mystiskt och spännande. Det finns gömda överraskningsmoment för alla att upptäcka. Stämningarna som skapas i de olika delarna är till för att förtydliga och stärka rummens användning för besökarna. Bibliotekarierna är Lilla Slottets vägvisare, stigfinnare och kartografer.

gryningen 2

Gryningen 0-3 år: Färgskalan på den nya barnavdelningen följer dygnets skiftningar och börjar i Gryningen med ljusa pastelliga nyanser (färgåtergivningen är tyvärr inte perfekt här, men man fr en känsla). I Gryningen finner man pekböcker och bilderböcker för de yngsta. Här finns även höjdskillnader som barnen kan hantera och som gör att de kan se ut genom fönstren. I våra dialoger med barnens vuxna trycktes det mycket på vikten av att det praktiska fungerar. Därför ligger Gryningen precis intill Gläntan (picknickplatsen) och det finns även tillgång till ett väl tilltaget skötrum.

skymningen2

Skymningen 4-5 år: I Skymningen är färgskalan varmare. Här finns både bilderböcker och facklitteratur riktat mot åldersgruppen 4-5.

skuggan

Skuggan 6-8 år: I våra dialoger med barnen som genomfördes under förra året efterfrågade den åldersgruppen en miljö som skulle vara mörka, mer mystisk och mer spännande, vilket gett denna färgskala.

I planlösningen har arkitektfirman även arbetat med landmärken, dvs speciella möbler som också kan fungera som mötesplatser och riktmärken. I Skymningen finns Tornet, en bokhylla som också är en koja och som man kan klättra upp i för att se ut över avdelningen, något som barnen efterfrågade i våra dialoger.

tornet3

Vid sidan om Tornet ser ni några av de bokhyllor som ritats till Skuggan. Ja det kommer behövas bra bokstöd med tanke på de lutande väggarna, men visst är de fina!

Det här var bara ett urval ur programbeskrivningen och vi kommer att återkomma under arbetets gång för att ge er fler smakprov. Gissar att ni kanske är extra nyfikna på hur vi tänkt kring vårt sagorum och verkstad, det som kommer att kallas Sagogrottan och Regnbågen…. Stay tuned!

Nu påbörjas den sista fasen av arkitekt- och inredningsarbete

Då går vi snart in i sista fasen av arkitektarbete och digital utveckling och produktion. Under april-juni kommer de sista slutgiltiga detaljritningarna tas fram. Vi kommer även ta beslut på vilka digitala lösningar som faktiskt ska förverkligas och sen följer ett arbete under hösten med att producera dessa.

När arkitekt- och inredningshandlingarna är klara väntar en upphandlingsfas där byggentreprenad ska väljas ut. Upphandlingar är ju alltid trixiga och kan dra ut på tiden, vi hoppas att allt går som smort så att vi kan sätta igång med bygget i slutet av september som planerat!

Här får ni ett smakprov på hur det centrala rummet i barnavdelningen kommer se ut, som har namnet Bokskogen. Samt även barnens teckningar/modeller som ni säkert ser tagit form i arkitektritningarna.

Bokträden barnen

Barnens bokträdBokskogen

Spontana experiment i rummet

Just nu genomför vi en del experimenterande i vad spontana händelser i rummet kan skapa. Experimenten grundar sig på de dialoger vi har haft med malmöbor. Många efterfrågade något som händer när man kommer, aktiviteter som man slipper boka sig till i förväg.
 
Jag heter Charlie Norberg och jobbar inom kulturförvaltningen som
filmpedagog, jag är för tillfället utlånad till Stadsbiblioteket och utifrån min kompetens experimenterar jag bland annat med att animera med en iPad.
 
Det som jag har provat och velat se är hur barn reagerar och närmar sig
om jag ute i lokalen sitter och animerar. Vågar de komma fram, har de frågor? Vill de vara med att animera, eller vill de ta över och animera själva? 
 
Det jag har upptäckt än så länge är att det väcker uppmärksamhet och nyfikenhet till vad jag gör, jag har blivit observerad på håll och haft barn som varit framme och hjälpt mig med animationen. En gång kom två pojkar springandes i full fart och slog sig ner bredvid mig, de var lite yngre och nyfikna, jag visade hur jag tog en bild och sedan flyttade figuren framför iPaden, när vi sedan tittade igenom den lilla filmsekvens vi gjort såg jag tydligt hur en av pojkarna förstod, att det var figuren jag precis flyttade på som var med i filmen.
 
Det har också fungerat som kontaktskapande med vuxna som frågat vad jag gör, hur det fungerar och vad appen heter.
 
Jag får också en känsla av att sitta på golvet och animera är mer inbjudande än då jag suttit vid ett bord. Jag fortsätter experimenterandet att möta besökare med animation och återkommer med mer insikt längre fram.

Flyttdagen närmar sig…

Nu börjar det dra ihop sig så sakteliga till att flytta ut från nuvarande barnavdelning, för att möjliggöra byggandet av den nya. Från och med slutet av september till beräknad invigning i mars 2016, kommer vi att befinna oss på en temporär plats i huset, nämligen på tredje våningen i Ljusets Kalender. Fördelen med denna placering är att det är i samma byggnad och det underlättar givetvis logistik, flytt(ar) och personalplanering. Men det betyder också att vi kommer att ha nära till övrig barnverksamhet (som befinner sig rakt under oss på plan två), en möjlighet som vi vill ta vara på. Det är mycket som ska tänkas in när en så här stor flytt planeras, och därför finns det som tur är en utmärkt flyttgrupp som ser till att ingen aspekt glöms bort i processen.

Det finns några viktiga utgångspunkter som vi strävar efter när vi skapar den tillfälliga barnavdelningen. Vi vill att verksamheten ska upplevas som en permanent och välkomnande miljö för våra besökare. Många kommer att vara förstagångsbesökare på biblioteket, och de ska få ett lika bra intryck som de skulle fått om vi funnits på vår vanliga plats. Det är på de prioriterade målgrupperna inom barn och unga som vi kommer att lägga vårt fokus även här. Eftersom lokalen är mindre och inte från början anpassad för målgruppen vill vi försöka förlägga en del av vår ordinarie verksamhet utanför huset på exempelvis områdesbiblioteken, förhoppningen är att vi genom det får en chans att nå ut till nya bekantskaper samtidigt som vi också stärker det viktiga samarbetet med dessa bibliotek.

Sist men inte minst är en av grundtankarna att vi vill testa, utvärdera och utveckla så många tankar och idéer som möjligt från Lilla Slottets koncept i den temporära miljön. Till exempel vill vi göra utrymme för att personalen ska kunna vidareutveckla sitt experimenterande. Kanske kan vi få igång ett arbetssätt med spontana aktiviteter såsom sagostunder och annat. Vi vill också testa det nya uppställningssystemet för våra samlingar som vi är i full färd med att ta fram, för att se hur det fungerar i verkligheten, är det användarvänligt nog eller kan vi göra det ännu bättre?

Sedan dröjer det inte alltför länge innan det är dags att flytta igen, in i den fantastiska, spännande, splitternya barnavdelningen. Men det får bli en annan historia, i ett alldeles eget blogginlägg, håll utkik efter det någon gång i januari!