Vad gillar DU?

tinga-tinga-tales-05

Häromdagen gjordes ett besök till Malmö Friskola, som är en skola för barn från årskurs 0 till och med 6, med inriktning språk. Vi var här för att vi ville lära oss mer om vilka karaktärer man gillar, när man kommer från en annan språkbakgrund än den svenska. Tanken var att fråga efter karaktärer från såväl böckernas, filmernas, tv:ns som spelens världar.

Anledningen till att vi ville göra detta var helt enkelt för att vidga våra egna vyer. Finns det fler än Pippi, Alfons och Gruffalon, som får barnen att skina upp av igenkänning och nyfikenhet när de stiger in på barnavdelningen och får syn på våra fina dockor som sitter och välkomnar alla i ingången? Skulle vi rentav kunna locka till oss nya besökare genom att visa på att vi även har andra för oss lite mer okända ansikten där? (Då syftar jag på dockornas ansikten och inte personalens:)

Vår önskan med detta är ju dessutom att det ska hjälpa oss att komplettera vår samling av material, (exempelvis böcker filmer musik) som är populära och omtyckta av barn från andra kulturella och språkliga bakgrunder.

Vi fick träffa ett glatt gäng barn, från årskurs 1 och 2. De var ivriga att hjälpa oss och det visade sig snabbt att de tyckte om massor av olika saker. Vi fick med oss några nya men främst gamla bekantskaper. Dessutom fick vi prata med modersmålsläraren, som gav oss en del tips på sådant hon kom att tänka på.

majed-frontsindibad

Digitala utmaningar- möjliggörande, kaos och magiska inslag

image1 (2)I projekt Lilla Slottet har vi nu börjat undersöka hur vi kan nå och fördjupa engagemanget hos de yngsta Malmöborna på webben. Det finns förmodligen en del förväntningar på vad ett barnbibliotek ska vara på webben, men i det här projektet vill vi ju som bekant gärna fråga – vad vill barnen?

Vi jobbar därför med hur vi kan skapa förutsättningar för barns inflytande och kontinuerliga påverkan på webben. Detta genom att visuellt signalera en inbjudande och tillåtande miljö, men lika viktigt att ta fram verktyg för oss att kunna utveckla och förändra utifrån barns tankar eller våra egna observationer. En digital tolkning av en möjliggörande (och inte alltför fördefinierad) miljö, med kortast möjliga väg mellan tanke och handling.

Parallellt med detta ska vi själva börja testa olika sätt att engagera våra besökare digitalt. I detta skede får det gärna vara förhastat, brokigt och kaotiskt. Vi måste prova, göra fel, backa, börja om. Skaffa oss utgångspunkter att prata om och få ledtrådar kring hur vi bör gå vidare för att skapa en gemensam plats till glädje för Malmöbarnen.

I onsdags träffades en förtrupp för att prata om var vi kan börja. Vi pratade om att synliggöra det som barn skapar – på egen hand eller i kollaborativa projekt. En skattjakt som pågår på webben och i rummet? Hitta guldkorn på webben som kompletterar böckerna och väcker upptäckarglädjen. Men också om små magiska inslag, upptäckter och överraskningar, som att via webben kunna påverka något i rummet – kanske ljus eller ljud i sagogrottan?

Har du idéer eller roliga exempel på projekt som involverar de yngsta barnen på webben? Kommentera gärna!

 

Samtal pågår!

I tisdags hade vi vårt andra forskningsbokcirkeltillfälle för terminen. Så vad är en forskningsbokcirkel? För oss är det ett sätt att både fördjupa oss i relevant litteratur men också skapa ett forum för diskussion kring ett specifikt ämne, vilket den här terminen är delaktighet. För att få en struktur på diskussionerna har vi valt att använda oss av den etablerade formen Spanarverkstad (som du kan läsa mer om här: http://www.mah.se/Bibliotek/Bibliotekets-undervisning/Spanarverkstad/)

Till detta tillfälle hade alla fått i uppgift att läsa kapitel 1 och första delen av kapitel 5 ur (våra följeforskare) Barbro Johansson och Frances Hultgrens kommande bok Rum för de yngsta som kommer att ges ut av Borås högskola i april och som vi fått lov att använda oss av (tack Barbro, Frances och Borås högskola!). Boken behandlar forskningsprojektet KUMBA (Kultur med barn) som Barbro och Frances genomfört i Borås. I boken resonerar och problematiserar de kulturverksamheter för barn ur ett delaktighetsperspektiv, något som ju ligger helt i linje med vårt arbete inom Projekt Lilla Slottet.

Första kapitlet är, utöver, en presentation av KUMBA, en teoretisk genomgång av begreppen delaktighet, barndom, rum och mellanrum, praktikgemenskap och modrande. Kapitel 5 ger en mer djuplodande analytisk diskussion kring begreppet delaktighet där de också presenterar vad de kallar delaktighetens olika lager: deltagande, inflytande, dialog, en möjliggörande miljö/ en möjliggörande barndomssyn och att involveras i en pågående process.

Vi som var på forskningsbokcirkeln tyckte alla att texterna var mycket givande och flera uttryckte att man kände sig peppad av dem. Läsningen har gjort att man fått upp ögonen för nya sätt att se på barnens delaktighet. Som en kollega uttryckte det: ” Det är svårt, men själva processen att låta barnet vara delaktig är egentligen inte så svårt, utan ett mind set. ”. Flera pratade om begreppet mellanrummet, dvs en plats som inte är förutbestämd där barn kan få utrymme att skapa själv, och vikten av att våga släppa kontrollen och vara lyhörda mot barnen.

Vi pratade också om åldersmaktsordningen, om att barn är annorlunda lika och att de måste behandlas jämlikt för att delaktighet ska uppnås. Det kräver träning, men vi behöver få in det ”i vårt DNA”!

Slutligen talade vi om hur vi kan omsätta teorin i praktiken. Vi pratade om vårt test med skylten där barnen kan skriva sina namn. Skylten har nu blivit så etablerad så att när personalen i helgen använde den för att meddela att ett arrangemang blivit inställt, skrev barnen sina namn runtomkring 🙂

IMG_0159

En annan idé, som är på väg att realiseras, är att låta SFI-elever välja ut sina favoritbarnböcker på sina språk och sedan skriva boktips både på sitt modersmål och på svenska, som vi sedan publicerar både på webb och i lokalerna.

Vi pratade även om att arbeta mer på empowerment för barnen. Att bl.a se till att alla har en PIN-kod till sina lånekort och att göra det möjligt för barnen att klara sig själva gör att de växer som individer.

Vi uppmanar alla att läsa Barbro och Frances bok när den ges ut i april och att fortsätta samtalet i andra verksamheter!

Ett frågemöte behöver föregås av ett socialt möte

Ni som följt oss på instagram har kanske noterat att bilder med personal i diverse utstyrslar börjat dyka upp den senaste tiden. Vad är det vi egentligen håller på med förutom att ha det väldigt roligt själva när vi klär ut oss i olika hattar, clownnäsor, guldkappor och propellerhattar?

Forskning kring barnbibliotek och då specifikt referenssamtal med barn trycker på svårigheten för att barn att får svar på sina frågor och undringar. Informationsdisken är ofta byggd för och av vuxna och signalerar vuxenhet, det krävs också att det finns en välformulerad fråga att ställa när man greppat att det är där man ska fråga. Därutöver är ju våra kataloger/sökmotorer i allra högsta grad byggda för vuxna, ska man vara riktig krass främst för bibliotekspersonal. Det finns alltså väldigt många hinder för barn att få sina informationsbehov tillfredställda.

Något som man sett tydligt är att barnens frågor inte följer den vuxnes mönster. Barnens frågor kommer ofta som en följd av ett socialt möte. Hur ska man då göra, agera för att skapa en atmosfär och ett bibliotek där sociala möten uppstår? Ja, det är väl det vi håller på att experimentera med. Våra spontana utklädningsattiraljer är ett steg i ledet av att göra oss synliga, tillgängliga och bjuda in till de där sociala samtalen som kanske leder vidare till barnens frågor. Vi kan iallafall inte sitta och vänta i informationsdiskarna och bli ledsna för att ingen behöver vår hjälp, för där kan vi vänta förgäves.

IMG_0374 testMats och PerTestbildIMG_0330

”Jag har ett problem, jag hittar inte bra böcker”

workshopbild

Förra onsdagen hade vi vår första workshop med barnen från Dammfriskolan. Det var 19 glada och energiska barn som den här gången hälsade på oss på stadsbiblioteket. Nästan alla hade besökt oss förut, men det var lite speciellt att vara där innan vi öppnade.  🙂

Barnen delades in i fyra grupper som fick alternera mellan två uppdrag. Det ena var att hitta varsin bok på ett specifikt tema: katter, kärlek, läskigt, dinosaurier etc. Barnen gjorde ungefär på samma sätt allihop, de scannade av bokomslagen, vilket kanske inte är så förvånande eftersom väldigt få av dem kan läsa. De uttryckte även att de tyckte att det var svårt att hitta och för dem gled våra samlingar ihop till en enda stor bokrad. Det var inte tydligt för dem att tex fakta finns på ett ställe och att kapitelböcker finns på ett annat. De tittade dessutom bara i ögonhöjd. Så av detta enkla uppdrag kan vi ta med oss att vi behöver skylta mer och vi behöver göra det i barnens ögonhöjd. Vi behöver dessutom se till att i de nya lokalerna göra de olika sektionerna mer överblickbara och igenkänningsbara.

Den andra övningen gick ut på att de tillsammans i små grupper om 4-5 skulle sortera 25 medier av olika slag i fem plastlådor. Efter det ombads de att döpa lådorna. Det var svårt för en del att hålla koncentrationen uppe och det var mycket annat i rummet som lockade, men det var väldigt roligt att följa deras funderingar och resonemang! En tyckte att allt skulle sorteras efter ålder, en annan efter begynnelsbokstav. Majoriteten sorterade baserat på omslagsbilden, men man tog även ställning till om det var en bok, cd eller dvd. När de skulle namnge lådorna spretade det också och det var tydligt att det inte alltid är så lätt att hitta minsta gemensamma nämnare. En låda med böcker om bilar, tåg och cyklar döptes till Sommarbiltågcykellådan. 🙂

workshop bild2

Efter övningarna samlade vi hela gruppen och gjorde en kort utvärdering. En del tyckte att det hade varit roligt men en del tyckte att det hade varit jobbigt och svårt. Barnen fick sedan ett uppdrag, att rita eller skriva ner titeln på sin favoritbok samt att tala om vad de har för intressen. Detta uppdrag är tänkt att vara grunden för workshop nr 2 som ska genomföras på måndag.

Några övergripande reflektioner kring genomförandet av workshopen:

  • Barnen hade svårt för att hålla fokus i 1,5 timme och de orkade egentligen bara med en (1) övning där de skulle samarbeta och analysera.
  • Man behöver vara två som håller i övningen. Det är svårt att både hålla i övningen, fördela ordet och samtidigt anteckna.
  • Vår fruktstund var 10 minuter, det var för kort tid.
  • Vi behöver hitta på en övning som är ännu mer lekinspirerad och som mer utgår ifrån deras egna intressen.
  • Det är en konst att hålla workshops för barn!

Ett manifest växer fram

En del av Lilla slottets koncept är att ta fram ett bemötandemanifest. Men eftersom Lilla slottet är del av en enhet som jobbar med många olika spår och åldrar så handlar det förstås om att ta fram ett manifest för hela enheten Barn och Unga. Att alla vi som jobbar mot barn och unga har ett gemensamt förhållningssätt och en gemensam målbild.

Hela enheten har jobbat i en workshop för att ta fram tankar om vad vi gör idag till visioner om vad vi vill göra och vara. Manifestgruppen har tagit in allt det materialet men även de manifest som redan finns skrivna för Barnens verkstad, Balagan och Bokbussen. Så långt, så gott.

Manifestgruppens uppdrag har sedan varit att mangla ner alla tankar till ett kort, lättfattligt, visionärt men ändå inte helt far-out manifest. Och samtidigt inte förlora något av det innehåll som funnits med i alla de ursprungliga dokumenten.

Ett sådant arbete görs förstås inte på en kafferast, så manifestgruppen började med att bearbeta dokumentet i smågrupper. Grupperna sorterade och koncentrerade innehållet i kortare texter som rörde sju olika områden. Och sedan träffades vi en halvdag (fyra timmar!), då vi vände och vred på våra texter. Vi prioriterade bland meningar och diskuterade fortlöpande om vi fortfarande hade kontakt med de ursprungliga idéerna. Vi frågade oss om det var tillräckligt visionärt eller kanske alltför visionärt?

En sak vi gjorde, för att vara säkra på att manifestet hade förankring i de idéer vi utgick från, var att tagga varje mening i manifestet med ämnesord, t.ex. empowerment, HBTQ, läsutveckling, lek, delaktighet, lärande, fantasi etc. Till fröjd för alla bibliotekarier:) men även andra. Det är ju inte bara bibliotekarier som taggar/indexerar. Och handen på hjärtat – ämnesord gör det faktiskt tydligare.

Nå, alla som jobbat med något koncentrerat i fyra timmar vet att på slutet är koncentrationen slut och du är beredd på att gå med på vad som helst. Omdömet är slött om man så säger. Så, vi lät dokumentet ligga för att arbetas färdigt vid ett nytt, piggare tillfälle.

Nästa pigga tillfälle var det hur enkelt som helst att sammanställa manifestet tack vare det ordentliga grundarbete vi gjort innan. Nu har vi ett förslag på manifest som skall åter till enheten och då börjar nästa steg. Manifestet är på väg att bli verklighet och det är både roligt och spännande.

Utan att säga för mycket kan vi berätta att vårt manifest har följande taggar:

trygghet, fri, prestationsfri, tredje vuxen, inte skola, inte föräldrar, respekt, bedömningsfritt, normfritt, lära av varandra, delaktighet, ständig utveckling, mötet, fantasi, empowerment, skapande, litteracitet, läsutveckling, språkutveckling, kreativitet, individanpassning, alla sinnen, lärande, lek, pedagogik, jämlikhet, HBTQ, antidiskriminering, normkritik, interkulturalitet, barns perspektiv, tolerans, olikhet är något bra, spontanitet, experimenterande, lekfullhet, välkomnande, jämlikhet, få ta plats, tolerans

HBT-certifiering och endast vita dockor på hyllorna

2015-03-12 10.56.24

Arbetet med HBT-certifieringen går framåt och börjar nu ta en mer handfast form. Små grupper om tre och tre har skapats för att titta på skyltning, tryckt material, webben etc.

Alla grupper har fått tre frågor att besvara utifrån sitt fokusområde;

  • Är materialet hbtq-inklusivt? Hur ser materialet ut utifrån ett normkritiskt perspektiv?
  • Behövs det göras åtgärder? I sådana fall, vilka åtgärder behöver göras?
  • Hur ska hbtq-frågor och normkritiska perspektiv synas på den nya barnavdelningen efter ombyggnationen?

I den grupp jag ingår i har vi tagit oss en allra första titt på skyltingen. Vi uppmärksammade bl.a. att tidskrifterna på föräldrahyllan var väldigt könskodade, vid en första anblick känns hyllan främst rikta sig mot kvinnor. Våra gosedjur/dockor etc. som sitter på lite hyllor här och var har en väldigt dålig representation. Dockor med annan hudfärd än vit lyser totalt med sin frånvaro.

Det som är spännande med HBT-utbildingen är att den ju inte bara omfattar de rena HBT-frågorna utan också inkluderar ett vidare normkritiskt perspektiv som ni ser i frågorna ovan, och att den sätter igång viktiga diskussioner bland personalen och i förlängningen förhoppningsvis med våra besökare

Vi har även fått en HBT-hylla på plats bland bilderböckerna. Den finns ju en allmän diskussion kring om huruvida det är rätt eller fel att ha en speciell hylla för detta. Ett argument är att det då istället blir en markering att det är något avvikande. Vi bestämde  oss dock för att testa en mer explicit skyltning för att på ett tydligt sätt visa att vi aktivt arbetar med dessa frågor och samtidigt ge oss själva bättre förutsättningar att lära oss materialet och bli bättre! Vi testar oss fram helt enkelt.

Passar på att tipsa om den fantastiska sidan resurssida.se . Så här beskriver de sig själva;

Ett av ”resurssidas” mål är att tipsa och lyfta fram böcker med bruna karaktärer för att visa på andra infallsvinklar än normen och också visa att det finns många rasifierade karaktärer och författare. Förhoppningen är att en sådan sida bland annat kan medföra att bibliotekarier och andra yrkesverksamma får upp ögonen för de böcker som väljs in och från ett mer kritiskt perspektiv

/Karin

Äntligen!

bild malin

Häromdagen var det så äntligen dags att träffa vår klass från Dammfriskolan, som vi under några veckor framöver kommer att arbeta med för att få hjälp att förbättra vårt samlingssystem. Dagens möte var egentligen mer som en första anspråkslöst träff, där barnen skulle få ett ansikte på oss och vi skulle få ett ansikte på dem. Det var en glad och ivrig samling barn som mötte oss!

Inledningsvis presenterade vi oss själva och så berättade vi varför vi egentligen behöver barnens hjälp. Eftersom vårt sätt att organisera på biblioteket inte är okomplicerat för oss vuxna, kan vi nog utgå från att det inte är alldeles logiskt för dem. Men barnen verkade faktiskt redan ha hunnit tänka till och kom med idéer till hur vi skulle kunna förbättra exempelvis sättet som vi placerar våra filmer:) Därefter var det deras tur att berätta för oss vad de heter och vi gjorde vårt bästa för att memorera så många som möjligt. (Vilket inte var alldeles enkelt:)

Sedan var det dags att dela vi in dem i två grupper och så satte vi oss i vars ett rum i ringar på golvet. Alla barn fick en bild på vars sitt djur som de skulle fundera en stund kring. Hur låter det? Hur känns det? Är djuret vilt eller tamt? Vad äter mitt djur? Vilken färg har det? Uppgiften som följde var att para ihop eller göra grupperingar av de olika djuren, för att se samband men också för att tydliggöra att det inte alltid är alldeles självklart vad som hör ihop med vad. Alla har olika sätt att se på saker och det är viktigt att poängtera att ingenting är fel! När alla hade gjort sig en mental bild av sitt eget djur tog vi tillsammans fram ett djur i taget och pratade om det. Vilka egenskaper har detta djur och finns det kanske något annat djur som passar ihop med det?  Barnen visste mycket om djuren och hade många kloka tankar. Det blev tydligt att det som en person tyckte var självklart var det inte för en annan. En del djur fick byta grupp en bit in i samtalet, när man upptäckt att det passade bättre ihop med något annat. Men när alla barn fått visa sina djur kunde de enas om var de flesta skulle höra hemma.

Sammanfattningsvis kan sägas att det var väldigt roligt att komma till skolan och träffa alla fina barn. Det var inte bara en övning för dem utan det var i högsta grad även en övning för oss, inför kommande träffar. Vi fick lite att tänka på inför planerandet av nästa möte, som faktiskt är redan nästa vecka. Nu gäller det att plugga namn…

Samlingsgruppen blir inspirerad

Förra veckan åkte samlingsgruppen på ett litet, men mycket inspirerande, studiebesök till Garaget här i Malmö för att prata med Sara Espensen och prata om hur hon och hennes kollegor arbetar med sina samlingar.

bild (4)

Garaget är inte bara ett stadsdelsbibliotek utan beskriver sig som ”ditt extra vardagsrum” och en öppen mötesplats där verksamheten baseras på brukardelaktighet och flexibilitet. Personalen genomför en stor enkät bland sina besökare varje år som visar om man gör rätt saker och som blir vägledande för verksamheten.

Brukardelaktigheten är dock något som genomsyrar varje dag och man arbetar kontinuerligt med att med att testa och ändra utifrån både önskemål från besökarna och observationer som personalen gör.

När det gäller Garagets barnsamling har man valt att döpa om kategorierna Hcf och Hcg. Dessa heter nu istället ”Böcker med mycket bilder och lite text” och ”Böcker med lite bilder och mycket text”. Samlingen är liten och man arbetar mycket med observationer för att se hur ändringarna faller ut. Tidigare blandade man böcker på andra språk med de svenska men man såg att det inte fungerade och skapade därför en Välkommen-hylla istället för dessa medier. Alla barnböcker är dock färgkodade blåa.

Personalen laborerar med olika sätt att involvera barnen i inköp av litteratur och man tror mycket på de spontana insatserna, att man fångar upp barnen i stunden. De har bl.a testat att, med Svensk bokhandels katalog i handen, söka upp barnen som kommer och bett dem titta och kryssa för det de är intresserade av. Man har även, i samarbete med skolklasser, använt en smartboard för att kunna välja ut och beställa böcker tillsammans i realtid för att visa barnen vilken påverkan de har. Nu senast har de arbetat med en metod som de kallar kulburkar, där burkar märkts med ämnessymboler och alla barn som besökte Garaget fick tre kulor (flickor gula och pojkar röda) som de kunde lägga ner i de burkar som de ville ha mer av. Genom denna metod fick man reda på att den mest populära kategorien bland båda grupperna var Kärlek, men också att pojkarna villa ha mer sorgliga böcker.

Nu planerar man även för ett Biblioteksråd som ska bestå av barn från de skolor som finns i närområdet. Detta barnråd är tänkt att ha som referensgrupp vid inköp och ändringar i samlingarna, men också som ambassadörer för verksamheten.

Vi lämnade Garaget fulla av inspiration och med insikten att vi är på rätt väg!

Barndialoger- hur gör man?

utbildning

Även om vi under det senaste året aktivt arbetat med en mängd dialogtillfällen med olika barngrupper har vi varit bortskämde med att alltid ha med oss experten Helen Phan, barnkulturdesigner, som gjort den stora planeringen och upplägget av dialogtillfällena med input från oss. Projektgruppen och många andra från barnavdelningen har självklart varit med och hållit i dialogerna men inte genomfört hela processen från planering till mål.

Nu när det var dags att arrangera barndialoger igen, i och med förändringen av våra samlingar, beslutade vi oss för att be Helen ta fram en utbildningsdag så att vi själva får verktygen att bygga upp dialogerna och genomföra dem.

Det kändes som en lyckad dag! Vi gick från genomgång av viktiga teoretiska perspektiv- barnkonventionen, barnens lek, barns delaktighet till mer handfasta do’s and don’t’s, olika metoder och verktyg, upplägg för planering, hur man förbereder, genomför, dokumenterar och följer upp. Senare delen av eftermiddagen använde vi de kommande barndialogerna kring samlingarna som pilotfall och började nysta i möjliga upplägg. Samlingsdialogerna känns som en spännande men också svår utmaning att ta sig an. Men vi har bestämt oss för att vara modiga och kasta oss ut!